i 4 månader har vi vart ovänner, 4 hela månader har jag vart utan dig, utan ditt skratt, din röst, din närhet och dina kramar, utan hela dig! jag kan inte förstå att det är över. trots att jag vet mycket väl att du inte kommer komma tillbaka vill jag inte inse det för du betydde så jävla mycket för mig. du va min bästavän du var en sån vän som det bara va självklart att jag skulle få ha dig kvar hela livet. men sen förändrades allt och nu är allt över.. det är jobbigt när jag ser dig på stan och du skrattar och har jätte roligt utan mig. du kollar inte ens på mig trots att jag går där och hoppas att du ska springa fram till mig och krama mig för det är precis vad jag vill göra till dig, men det kommer inte hända. snälla förstå jag behöver dig, jag har tänkt på dig varje dag, kollar på bilder och tänker hur roligt vi hade, jag kommer alltid minnas våra minnen! du kommer alltid ha samma plats i mitt hjärta som du alltid haft, för en sånn vän som du va är ingen vän man glömmer i första hand, du va verkligen som en i familjen. från 6års - graven sa vi, men det va tydligen inte sanning..men glöm aldrig att jag alltid kommer älskar dig grymt mycket! <3